El-Kurru var den första av de tre kungliga kyrkogårdarna som användes av de kushitiska kungligheterna i Napata, även kallad Egyptens 25:e dynasti, och är hem för några av de kungliga nubiska pyramiderna. Den ligger mellan Nilens tredje och fjärde grå starr cirka en mil väster om floden i vad som nu är norra delstaten Sudan. El-Kurru grävdes ut första gången av George Reisner 1918 och 1919 och efter hans död tog hans assistent Dows Dunham över hans arbete och publicerade utgrävningsrapporten om El-Kurru 1950. El Kurru-kyrkogården användes i första hand från ca 860 f.Kr. fram till 650 FÖRE KRISTUS. Den första graven med ett namn kopplat till den är kung Piye (även känd som kung Piankhy) som dateras till omkring 750 f.Kr., de sexton tidigare gravarna tillhör möjligen Piyes kungliga föregångare. Den sista kungen från 25:e dynastin, Tantamani, begravdes i El Kurru omkring 650 f.Kr. De efterföljande Napatan-härskarna valde att istället begravas på den kungliga kyrkogården i Nuri. Men i mitten av 300-talet valde den 20:e kungen, vars namn är okänt, att låta sin grav, såväl som sin drottnings grav, bygga i El Kurru.