Türkiye

Turkiet
Ray Swi-hymn from Sijhih-Taipei, Taiwan - CC BY-SA 2.0 Nevit Dilmen (talk) - CC BY-SA 3.0 No machine-readable author provided. Jedyooo assumed (based on copyright claims). - CC BY-SA 2.5 Elshad - CC BY-SA 4.0 Noumenon - CC BY-SA 3.0 Moyan Brenn from Italy - CC BY 2.0 Ray Swi-hymn from Sijhih-Taipei, Taiwan - CC BY-SA 2.0 Elshad - CC BY-SA 4.0 Teomancimit - CC BY-SA 3.0 Ninara - CC BY 2.0 Georges Jansoone (JoJan) - CC BY 2.5 Klaus-Peter Simon - CC BY 3.0 Klaus-Peter Simon - CC BY 3.0 Yusuf 1907Yapimi - CC BY-SA 3.0 Klaus-Peter Simon - CC BY 3.0 Heidi B - CC BY 2.5 Benh LIEU SONG from Torcy, France - CC BY-SA 2.0 Heidi B - CC BY 2.5 Nedim Ardoğa - CC BY-SA 4.0 Mehmetkrckrc - CC BY-SA 4.0 İhsan Deniz Kılıçoğlu - CC BY-SA 3.0 Ben Bender - CC BY-SA 3.0 HALUK COMERTEL - CC BY 3.0 Ray Swi-hymn from Sijhih-Taipei, Taiwan - CC BY-SA 2.0 Ben Bender - CC BY-SA 3.0 patano - CC BY-SA 3.0 Bernard Gagnon - CC BY-SA 3.0 Ray Swi-hymn from Sijhih-Taipei, Taiwan - CC BY-SA 2.0 Gülhan Nurhan - CC BY-SA 4.0 gozturk - CC BY 3.0 Carole Raddato from FRANKFURT, Germany - CC BY-SA 2.0 Ben Bender - CC BY-SA 3.0 patano - CC BY-SA 3.0 Hüseyin Öcal - CC BY 3.0 Beñat Irasuegi - CC BY-SA 2.0 Ben Bender - CC BY-SA 3.0 No machine-readable author provided. Jedyooo assumed (based on copyright claims). - CC BY-SA 2.5 Ben Bender - CC BY-SA 3.0 Beñat Irasuegi - CC BY-SA 2.0 Ben Bender - CC BY-SA 3.0 Cetintas555 - CC BY-SA 4.0 Heidi B - CC BY 2.5 Carole Raddato from FRANKFURT, Germany - CC BY-SA 2.0 Heidi B - CC BY 2.5 Mulazimoglu at Turkish Wikipedia - Public domain No images

Context of Turkiet

Turkiet (turkiska: Türkiye), officiellt Republiken Turkiet (Türkiye Cumhuriyeti), är ett eurasiskt land som sträcker sig över halvön Anatolien i sydvästra Asien och Östra Thrakien på Balkanhalvön i sydöstra Europa. Turkiet gränsar till åtta länder. I Europa gränsar det till Bulgarien och Grekland och i Asien till Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (exklaven Nachitjevan), Iran, Irak och Syrien. Det gränsar till Medelhavet i söder, Egeiska havet i väster och Svarta havet i norr. Marmarasjön tillhör också Turkiet och används, tillsammans med Bosporen och Dardanellerna, av geografer som gränslinje mellan Europa och Asien.

I det område som utgör dagens Turkiet har flera historiska riken uppstått, såsom Bysantinska riket och Osmanska riket. Turkiet är en viktig regional makt i denna del av Eurasien med kulturellt och ekonomiskt inflytande i området mellan Adriatiska havet i väster och Kina i öster, Ryssland i norr och Mellanöstern i sö...Läs mer

Turkiet (turkiska: Türkiye), officiellt Republiken Turkiet (Türkiye Cumhuriyeti), är ett eurasiskt land som sträcker sig över halvön Anatolien i sydvästra Asien och Östra Thrakien på Balkanhalvön i sydöstra Europa. Turkiet gränsar till åtta länder. I Europa gränsar det till Bulgarien och Grekland och i Asien till Georgien, Armenien, Azerbajdzjan (exklaven Nachitjevan), Iran, Irak och Syrien. Det gränsar till Medelhavet i söder, Egeiska havet i väster och Svarta havet i norr. Marmarasjön tillhör också Turkiet och används, tillsammans med Bosporen och Dardanellerna, av geografer som gränslinje mellan Europa och Asien.

I det område som utgör dagens Turkiet har flera historiska riken uppstått, såsom Bysantinska riket och Osmanska riket. Turkiet är en viktig regional makt i denna del av Eurasien med kulturellt och ekonomiskt inflytande i området mellan Adriatiska havet i väster och Kina i öster, Ryssland i norr och Mellanöstern i söder och har kommit att få en ökande strategisk betydelse.

18 procent av Turkiets befolkning beräknas vara kurder, men siffran har även uppskattats vara runt 20 procent. Majoriteten av dessa bor i de sydöstra regionerna i Turkiet. I vissa av dessa utgör kurderna en majoritet av den regionala befolkningen.

Turkiet är en sekulär enhetsstat med republikanskt statsskick. Republiken Turkiet upprättades 1923 med Mustafa Kemal Atatürk som dess första president, sedan Osmanska riket upplösts efter första världskriget. Sedan dess har Turkiet blivit allt mer integrerat med väst, samtidigt som man odlar förbindelser med öst. Turkiet tillhör grundarländerna till Förenta nationerna, Islamiska konferensen, OECD och OSSE, är medlem av Europarådet sedan 1949, och av Nato sedan 1952. Turkiet förhandlar sedan 2005 med Europeiska unionen om medlemskap, och har varit associerad medlem av EU sedan 1963. Turkiet är även medlem av G20, som samlar de 20 största ekonomierna i världen.

More about Turkiet

Basic information
  • Currency Turkisk lira
  • Lokalt namn Türkiye
  • Calling code +90
  • Internet domain .tr
  • Mains voltage 230V/50Hz
  • Democracy index 4.35
Population, Area & Driving side
  • Population 85372377
  • Område 783562
  • Driving side right
Historik
  • Huvudartikel: Turkiets historia
    Anatoliens antika historia
     
    En del av Trojas murar.

    Det geografiska området för dagens Turkiet var ett viktigt historiskt område under forntiden och antiken. Anatoliska halvön (även kallad Mindre Asien), som utgör större delen av dagens Turkiet, är ett av de äldsta kontinuerligt bebodda områdena i världen. De östra delarna har utgjorts av det historiska Armenien även kallat Västarmenien. De tidigaste neolitiska bosättningarna som Çatalhöyük, Çayönü, Nevali Cori, Hacılar, Göbekli Tepe och Mersin anses tillhöra de tidigaste mänskliga bostadsorterna i världen.[1] Bosättningen i Troja börjar i neolitisk tid och pågår in i järnåldern. Under den kända historien har indoeuropeiska språk, semitiska språk, sydkaukasiska språk och många språk med okända släktskapsförhållanden talats i Anatolien. Vissa forskare har föreslagit Anatolien som det hypotetiska centrum som de indoeuropeiska språken spreds från.[2]

    ...Läs mer
    Huvudartikel: Turkiets historia
    Anatoliens antika historia
     
    En del av Trojas murar.

    Det geografiska området för dagens Turkiet var ett viktigt historiskt område under forntiden och antiken. Anatoliska halvön (även kallad Mindre Asien), som utgör större delen av dagens Turkiet, är ett av de äldsta kontinuerligt bebodda områdena i världen. De östra delarna har utgjorts av det historiska Armenien även kallat Västarmenien. De tidigaste neolitiska bosättningarna som Çatalhöyük, Çayönü, Nevali Cori, Hacılar, Göbekli Tepe och Mersin anses tillhöra de tidigaste mänskliga bostadsorterna i världen.[1] Bosättningen i Troja börjar i neolitisk tid och pågår in i järnåldern. Under den kända historien har indoeuropeiska språk, semitiska språk, sydkaukasiska språk och många språk med okända släktskapsförhållanden talats i Anatolien. Vissa forskare har föreslagit Anatolien som det hypotetiska centrum som de indoeuropeiska språken spreds från.[2]

     
    Celsus bibliotek i Efesos, byggt 135 e.Kr.

    Det första större riket i området var hettiternas, från 1700-talet till 1200-talet f.Kr. De indoeuropeisk-talande hettiterna utvecklade en högkultur från centrala Anatolien. Hettiterriket omfattade under dess storhetstid på 1300-talet f.Kr., förutom nästan hela Anatolien, även stora delar av nuvarande Syrien och norra Irak. Senare blev frygierna dominerande tills deras riket förstördes av kimmerierna på 600-talet f.Kr.[3] De mäktigaste av Frygiens efterföljarstater var Lydien, Karien och Lykien.

    Anatoliens västkust och svartahavskusten beboddes samtidigt av joner och eoler, två av de antika grekiska folken. Assyrierna bebodde delar av sydöstra Turkiet så långt tillbaka som 1950 f. Kr.[3] Tushhan var assyriernas provinshuvudstad i sydöstra Turkiet 900-600 f.Kr. Assyrierna regerade över sydöstra Turkiet ända fram till år 612 f.Kr., då det assyriska riket erövrades av Babylonien.[4][5] Hela området erövrades av det persiska akemeniderriket under 500- och 400-talen f.Kr. och senare av Alexander den store år 334 f.Kr.[6] Anatolien delades senare i ett antal små hellenistiska riken (däribland Bitynien, Kappadokien, Pergamon och Pontos), vilka alla underkastades Romerska riket vid mitten av första århundradet f.Kr.[7] År 324 e.Kr. valde den romerske kejsaren Konstantin den store Bysans till ny huvudstad, och döpte om den till Nya Rom (efter hans död omdöpt till Konstantinopel, idag Istanbul). Efter Romerska rikets delning blev staden huvudstad i Bysantinska riket (Östromerska riket).[8]

    Turkarna och Osmanska riket
    Huvudartiklar: Turkar, Seldjuker och Osmanska riket
     
    Osmanska riket vid höjden av sin makt år 1683.

    Huset Seldjuk var en gren av de oğhuzturkar som på 800-talet var bosatta vid den muslimska världens periferi, norr om Kaspiska havet och Aralsjön.[9] Under 900-talet flyttade seldjukerna från sina ursprungsområden till östanatoliska områden.

     
    Blå moskén är ett av de mest kända verken i osmansk arkitektur.

    Efter sin seger mot Bysantinska riket i slaget vid Manzikert 1071 började turkarna överge sina nomadiska rötter till förmån för en permanent roll i Anatolien, vilket ledde till att det seldjukiska riket bildades.[10] 1243 besegrades seldjukarméerna av mongolerna och imperiets makt föll sakta samman. I dess efterföljd kom ett av de turkiska furstendömena styrt av Osman I att utvecklas till Osmanska riket och därmed fylla det tomrum som lämnats av de kollapsade seldjukerna och bysantinerna.[11] Under 1300-talet uppkom i dagens Turkiet det osmanska riket, som under storhetstiden på 1500- och 1600-talen kom att omfatta större delen av Mellanöstern, Balkan och Nordafrika.

     
    Hagia Sofia, latin Sancta Sophia eller Sancta Sapientia, i Istanbul i Turkiet byggdes ursprungligen som en kristen kyrka åren 532–537 av Justinianus I. Till följd av brytningen mellan den västliga och östliga kristenheten blev den senare förknippad med den grekisk-ortodoxa kyrkan.

    Osmanska riket interagerade med både östliga och västliga kulturer under sin 623-åriga historia. Rikets styrdes med muslimska lagar och de kristna minoriteterna som armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och greker underkastades dessa lagar som gav en viss religionsfrihet. På 1500- och 1600-talen tillhörde det världens mäktigaste politiska enheter, och var ofta i strid med makterna i Östeuropa under dess framryckning över Balkan och södra delen av Polsk-litauiska samväldet.[12] Efter en lång period av nedgång och successiva landförluster gick Osmanska riket in i första världskriget som allierad med centralmakterna Tyskland och Österrike-Ungern 1914, och blev slutgiltigt besegrat av ententen.

    Efter kriget slöts freden i Sèvres 1920 som dock ersattes av fördraget i Lausanne 1923. Uppgörelsen innebar att det Osmanska riket avskaffades och delades upp och att Turkiet blev en nationalstat.[11]

    Republiken Turkiet

    I Osmanska rikets slutskede under första världskriget genomfördes det armeniska folkmordet, det assyrisk-syrianska folkmordet även kallat Seyfo, och det grekiska folkmordet vars syfte var att skapa ett homogent Turkiet. De osmanska ungturkarnas aktioner ledde till tvångsförflyttningar och 300 000 (enligt osmanska arkiv) till 600 000[13] (enligt Arnold J. Toynbee, en underrättelseofficer i brittiska Foreign Office under första världskriget) eller upp till över 1 000 000 (enligt armeniska källor) armeniers död.[14] Det råder oklarhet i vad som hände. Turkiet menar att det som inträffade inte var ett folkmord, medan Armenien, Sverige, Frankrike, Kanada och många andra länder erkänt folkmordet och flera forskare, och organisationer som International Association of Genocide Scholars (IAGS), världens ledande auktoritet inom forskningen om folkmord,[15] menar att det var ett folkmord.[16]

    Ockupationen av Istanbul och ockupationen av İzmir av de allierade i efterdyningarna av första världskriget ledde till att en turkisk nationell rörelse upprättades.[12] Under ledning av Mustafa Kemal Pascha, en militär befälhavare som hade utmärkt sig under slaget vid Gallipoli, förde nationalisterna det turkiska självständighetskriget med målsättningen att upphäva villkoren från freden i Sèvres.[17]

    Grekerna sökte med vapenmakt framtvinga turkarnas underkastelse men slogs i grund under grek-turkiska kriget. Den 18 september 1922 var de ockuperande arméerna bortdrivna och den nya turkiska staten kunde bildas, om än på ett klart mindre territorium än Osmanska riket hade omfattat före första världskriget. Den 1 november avskaffade det nya parlamentet sultanatet, och avslutade därmed 623 år av osmanskt styre. Lausannefreden 1923 ledde till internationellt erkännande av den nyligen bildade "Republiken Turkiet" som Osmanska rikets efterföljarstat. Republiken utropades officiellt 29 oktober 1923 i den nya huvudstaden Ankara.[12]

    Mustafa Kemal blev republikens första president och genomförde fram till sin död 1938 omfattande reformer för att omvandla det gamla islamska sultanatet till en modern nationalstat.[12] I enlighet med lagen om familjenamn gav det turkiska parlamentet Mustafa Kemal hedersnamnet "Atatürk" (Turkarnas fader) 1934.[17]

     
    På dagen 15 år efter Mustafa Kemal Atatürk död, 10 november 1953, förflyttades hans kvarlevor till det nyligen färdigbyggda mausoleet Anıtkabir i Ankara.

    Turkiet gick med i andra världskriget på de allierades sida den 23 februari 1945 som en ceremoniell gest och blev medlem av Förenta nationerna 1945.[18] När Grekland hade svårigheter efter kriget med att undertrycka ett kommunistiskt uppror, och Sovjetunionen ställde krav på militärbaser i Bosporen och Dardanellerna, deklarerade USA 1947 den så kallade Trumandoktrinen . Doktrinen innebar att USA avsåg att garantera Turkiets och Greklands säkerhet, och ledde till storskaligt militärt och ekonomiskt stöd från USA.[19]

    Efter att ha deltagit med FN-styrkor i Koreakriget gick Turkiet med i Nato 1952 och kom på grund av sin gräns mot Sovjetunionen att vara strategiskt viktigt under kalla kriget.

    Turkiet invaderade Cypern vid Cypernkrisen 1974, efter att inbördes stridigheter pågått i ett årtionde och en grekiskinspirerad kupp hade genomförts. Nio år senare utropades Turkiska republiken Nordcypern, som enbart erkänns av Turkiet.[20] Cypernfrågan är ännu inte löst.

    Enpartiperioden tog slut 1945 och följdes av en flerpartiperiod som kännetecknades av spänningar, särskilt från 1960-talet till 1980-talet, då perioder av politisk instabilitet ledde till ett antal militärkupper, 1960, 1971, 1980 och en "postmodern statskupp" 1997.[21] Liberaliseringen av Turkiets ekonomi som började på 1980-talet förändrade landets landskap och perioder av hög tillväxt följdes av kriser under de följande årtiondena.[22] Efter 1980-talet har den politiska och ekonomiska situationen förbättrats och landet förhandlar sedan 3 oktober 2005 om medlemskap i Europeiska unionen.

    1984 inleddes ett inbördeskrig mellan den turkiska staten och Kurdistans arbetarparti (PKK). Den militära konflikten var som mest intensiv fram till 1999, men pågår fortfarande (2022).

    Turkiet under Erdoğan

    Det konservativa Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) har styrt Turkiet sedan 2002. Nuvarande president Recep Tayyip Erdoğan var premiärminister mellan 2003 och 2014, då han tog över presidentposten från Abdullah Gül.

    Under AKP:s första år vid makten upplevde Turkiet en kraftig ekonomisk uppgång, med förbättrad levnadsstandard för stora delar av befolkningen. De senaste åren har ekonomin dock stagnerat, med skenande inflation och arbetslöshet, samtidigt som landet enligt många bedömare utvecklats i en auktoritär riktning.

     
    Presidentpalatset är den turkiska presidentens officiella residens.

    Kuppförsöket 2016 blev startskottet för en allt mer hårdför politik, som bland annat har inneburit att hundratusentals människor har fängslats eller fått sparken, anklagade för samröre med Gülenrörelsen, som Erdoğan pekar ut som ansvarig för kuppen (predikanten Fethullah Gülen nekar själv till inblandning). Även ett stort antal journalister har fängslats på oklara grunder. Erdoğan har framträtt som allt mer auktoritär. I april 2017 formaliserades hans ökade makt genom en folkomröstning som godkände författningsändringar som gav presidentämbetet näst intill diktatoriska befogenheter.

    Efter att ha omvalts som president 2018 började Erdoğan genom olika lagar och dekret omforma statsapparaten på ett sätt som i princip innebar att den tidigare parlamentarismen ersattes av ett presidentstyre, med en mycket stor koncentration av makt till statschefen.

    Samtidigt har Erdoğan och AKP gett islam en allt mer framskjuten plats i det historiskt sett starkt sekulära Turkiet. [23]

    ^ Thissen, Laurens (23 november 2001). ”Time trajectories for the Neolithic of Central Anatolia” (PDF). CANeW - Central Anatolian Neolithic e-Workshop. Arkiverad från originalet den 14 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070614030219/http://www.canew.org/files/Thissen%20lecture.pdf. Läst 21 december 2006.  ^ Balter, Michael. ”Search for the Indo-Europeans: Were Kurgan horsemen or Anatolian farmers responsible for creating and spreading the world's most far-flung language family?”. Science 303 (5662): sid. 1323. Läst 27 februari 2004.  ^ [a b] The Metropolitan Museum of Art, New York (1 oktober 2000). ”Anatolia and the Caucasus (Asia Minor), 2000 – 1000 B.C. in Timeline of Art History.”. New York: The Metropolitan Museum of Art. http://www.metmuseum.org/toah/ht/03/waa/ht03waa.htm. Läst 21 december 2006.  ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303194000/http://www3.uakron.edu/ziyaret/timeline_3period.html. Läst 21 april 2010.  ^ http://www.aina.org/articles/assyrianidentity.pdf ^ Hooker, Richard (6 juni 1999). ”Ancient Greece: The Persian Wars”. Washington State University, WA, United States. Arkiverad från originalet den 24 december 2006. https://web.archive.org/web/20061224081445/http://www.wsu.edu/~dee/GREECE/PERSIAN.HTM. Läst 22 december 2006.  ^ The Metropolitan Museum of Art, New York (1 oktober 2000). ”Anatolia and the Caucasus (Asia Minor), 1000 B.C. - 1 A.D. in Timeline of Art History.”. New York: The Metropolitan Museum of Art. http://www.metmuseum.org/toah/ht/04/waa/ht04waa.htm. Läst 21 december 2006.  ^ Daniel C. Waugh (28 april 2004). ”Constantinople/Istanbul”. University of Washington, Seattle, WA. http://depts.washington.edu/silkroad/cities/turkey/istanbul/istanbul.html. Läst 26 december 2006.  ^ Wink (1990) ^ Mango (2002) ^ [a b] Kinross (1977) ^ [a b c d] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Ottoman_Turkey ^ Encyclopædia Britannica: Death toll of the Armenian Massacres ^ Sarah Rainsford (22 juni 2006). ”Fears of Turkey's 'invisible' Armenians”. British Broadcasting Corporation. http://news.bbc.co.uk/2/hi/programmes/from_our_own_correspondent/5102564.stm. Läst 30 december 2006.  ^ ”A Letter from The International Association of Genocide Scholars”. http://en.wikisource.org/wiki/A_Letter_from_The_International_Association_of_Genocide_Scholars. Läst 1 november 2014.  ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110813083100/http://www.genocidescholars.org/images/Resolution_on_genocides_committed_by_the_Ottoman_Empire.pdf. Läst 13 augusti 2011.  ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Atatürk ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Turkey_UN ^ Huston (1988) ^ ”Timeline: Cyprus”. British Broadcasting Corporation. 12 december 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/1021835.stm. Läst 25 december 2006.  ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet TRPoliticsandMilitary ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet 80sLiberalization ^ ”Turkiet – Aktuell politik”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/turkiet/aktuell-politik/. Läst 28 september 2021. 
    Read less

Phrasebook

Hallå
Merhaba
Värld
Dünya
Hej världen
Selam Dünya
Tack
Teşekkürler
Adjö
Güle güle
Ja
Evet
Nej
Numara
Hur mår du?
Nasılsınız?
Bra tack
İyiyim teşekkürler
vad kostar det?
Ne kadar?
Noll
Sıfır
Ett
Bir

Where can you sleep near Turkiet ?

Booking.com
487.403 visits in total, 9.187 Points of interest, 404 Mål, 29 visits today.