Chirokitia (Χοιροκοιτία) är en arkeologisk plats på ön Cypern som daterar sig till Neolitikum. Platsen har varit ett världsarv sedan 1998 och är känd som en av de viktigaste och bäst bevarade förhistoriska platserna i östra Medelhavet. Stora delar av dess betydelse ligger i bevis för ett organiserat samhälle i form av en kollektiv bosättning med omgivande befästningar till skydd för gemenskapen.
Den neolitiska förkeramiska perioden representeras av denna bosättning och omkring 20 andra liknande bosättningar spridda över Cypern.
Platsen upptäcktes 1934 av Porphyrios Dikaios, direktör på Cyperns Fornlämningsdepartement som genomförde sex utgrävningar här mellan 1934 och 1946[1]. Hans första fynd publicerades i Journal of Hellenic studies in 1934[2]. Ytterligare utgrävningar hölls i början av 1970-talet men avbröts av Turkiets invasion av Cypern. En fransk grupp under ledning av Alain Le Brun återupptog utgrävningen 1977[3]. Platsen var bebodd från 6000 till 3000 f.Kr.
Lägg till ny kommentar