Siliguri station 1881.

På 1870-talet utvecklades Darjeeling till en "Hill station" där engelmännen kunde tillbringa sommaren i ett kyligare klimat. Resan dit från Kolkata kunde dock ta flera veckor med tåg, ångfartyg och oxkärra. Man byggde ut järnvägarna så att resan från Kolkata till Siliguri bara tog 24 timmar, men den sista sträckan till Darjeeling var för brant för tågen.[1]

År 1878 besökte Franklin Prestage Darjeeling och efter besöket föreslog han att man skulle bygga en smalspårig järnväg mellan Siliguri och Darjeeling. Förslaget togs väl emot av Västbengalens guvernör och året efter fick man tillstånd att bilda bolaget Darjeeling Steam Tramway Company, som senare bytte namn till Darjeeling Himalayan Railway, för att bygga och driva järnvägen.

 Ghum är högsta punkten på linjen.

Man började byggnationen direkt och i mars 1880 var den första, 31 kilometer långa sträckan mellan Siliguri och Tindharia klar. I augusti hade man nått ytterligare 21 kilometer till Kurseong och i februari 1881 nådde man Sonada, 15 kilometer längre fram. I april 1881 nådde man 10 kilometer fram till Ghum som ligger 2 258 meter över havet och 4 juli 1881 var den sista, 6 kilometer långa sträckan till Darjeeling klar.[1]

 Vändslinga vid Batasia med minnesmärke över gurkhasoldater i mitten.

På grund av den besvärliga terrängen byggde man både vändspår och sicksackspår samt hela 554 broar. År 1934 byggdes linjens enda tunnel som dock stängdes efter ett jordskred 1968. År 1962 förlängdes järnvägen från Siliguri till New Jalpaiguri junction.