Ibrahim-al-Ibrahim Moské i Gibraltar Karta över Gibraltar 1710 Geometrisk karta över Gibraltar från 1727-81.

Redan i äldsta tider var Gibraltars klippa, under namnet Calpe, känd som den ena av ”Herakles stoder”. Den andra var klippan Abyla vid Ceuta på afrikanska kusten. Klipporna var i århundraden de yttersta gränserna för de gamla folkens sjöfärder.[1]

Namnet Gibraltar kommer från den arabiska benämningen djebel Tariq, "Tariqs berg", efter den moriske härföraren Tariq ibn Ziyad. Det uppstod i samband med arabernas invasion åren 710–711. Halvön kom i spansk ägo år 1493 då morerna definitivt drevs ur Spanien ("morens sista suck"). Under det spanska tronföljdskriget, anföll amiral George Rooke staden och dess fästning. Den 22 juni 1704 landsteg han med 5 000 man. Till sin förvåning upptäckte han att försvararna bara var 500 man och efter två dagars belägring kunde han inta fästningen. Den 4 augusti samma år deklarerades Gibraltar officiellt som en brittisk besittning. Spanien försökte med hjälp av Frankrike att ta tillbaka fästningen, men misslyckades. År 1705 ansåg spanjorerna att det inte var någon idé att anfalla igen och i freden i Utrecht 1713 accepterade Spanien att halvön var brittisk.

Gibraltar har tillhört Spanien i 212 år (1492–1704) och Storbritannien i hittills 320 år (sedan 1704). Spanien har både militärt och politiskt försökt ta tillbaka halvön vid ett flertal tillfällen men misslyckats. Vid en folkomröstning i Gibraltar 1967 röstade en överväldigande majoritet för att Gibraltar skulle fortsätta vara brittiskt.

Spanien under Francisco Franco stängde landgränsen den 9 juni[2] 1969,[3][4] först den 15 december[3] 1982[2] öppnades gränsen för fotgängare[4] och helt den 5 februari[2] 1985.[3]