Förhistoria

Nuvarande Tanzania har en lång historia. De äldsta fynden som visar att människor funnit i området finns i Great Rift Valley och är mellan tre och fyra miljoner år gamla. 1,8 miljoner år gamla fynd har hittats i Olduvai och även i Kalambofallen har fynd från äldre paleolitikum hittats. Det har också hittats spånredskap från Eyasisjön och från Kisese i centrala Tanzania liksom paleolitisk klippkonst i centrala höglandet och kring Nyarunazisjön. Dessa är ungefär 22 000 år gamla. Boskapsskötande samhällen har funnits på norra Tanzanias slättland sedan omkring 2000 år f.Kr. De äldsta kända fynden från järnframställning i Östafrika har hittats vid Kuturukwa nära Victoriasjön. Där kan järnframställning ha pågått från cirka 800 f.Kr.[1]

Nära kusten har keramik i den så kallade kwaletraditionen påträffats, vilken antas ha tillverkats av de jordbrukspopulationer som bredde ut sig över östra och södra Afrika i början av första årtusendet f.Kr.[1]

Portugisisk koloni

Vasco da Gama kom till Swahilikusten i slutet av 1400-talet, vilket väckte européerna intresse för regionen. Området, som varit fredligt och blomstrade, drabbades hårt av portugiserna ankomst. Inledningsvis slog de lokala handelsmännen ner portugiserna. Men portugiserna återkom efter några år och plundrade och trakasserade befolkningen innan de tog kontroll över Kilwa. År 1503 tog portugiserna kontroll över den största ön som tillhörde Zanzibar, Unguja. Från år 1525 var större delen av Östafrika kust under portugisisk kontroll.[2]

Omansk koloni

År 1698 besegrade Sultanatet Oman portugiserna och tog därefter kontrollen över både Zanzibar och stora delar av Östafrikanska kusten. Oman kom att flytta sin huvudstad till Zanzibar år 1830, och handeln i området utvecklades. Zanzibar och Kilwa blev utgångspunkterna för handelskaravaner och handeln bestod i huvudsak av slavar och elfenben. År 1825 kom handelskaravanerna även till Nyamweziriket och senare även Tanganyikasjön och Viktoriasjön. Handelskaravanerna förde med sig idéer, kunskap, språk och religion, men de spred också vapen och sjukdomar.[2]

Europeiska kolonier

Tanzanias fastland erövrades av en tysk företagare under slutet av 1800-talet. Detta efter att lokala hövdingar ”för all framtid” överlåtit landområden motsvarande norra hälften av nuvarande Tanzania samt nuvarande Rwanda och Burundi. Den tyska ockupationen erkändes av Storbritannien år 1886. Zanzibar blev protektorat under Storbritannien år 1890 efter att ha skaffat sig ett starkt inflytande över Zanzibarsultanerna.[1]

Tyskland tog över kontrollen av Tanzanias fastland från den tyska företagaren och utvidgade samtidigt kontrollen över större landområden. Afrikanerna bjöd dock på starkt motstånd och åren 1905 till 1906 kom det som kallas Maji-Maji-revolten, där omkring 120 000 människor dödades av Tysklands koloniala armé.[1]

Som en följd av Tysklands nederlag i första världskriget kom Tyska Östafrika att delas och dåvarande Nationernas förbund lät Storbritannien ansvara för Tanganyika från och med år 1922, samtidigt anförtroddes Belgien områdena i Rwanda och Burundi. Vid det laget var Tanzania svårt sargat av kriget i Tanzania där två miljoner människor beräknas ha värvats av de allierade och Tyskland för ”det östafrikanska fälttåget”. Trots nytt styre försämrades situationen för befolkningen när ekonomin stagnerade, jordbruket inriktades på export och det politiska förtrycket ökade. Som ett svar kom krav på förbättrade villkor och mer inflytande till afrikanerna och år 1939 bildades The African Association.[1]

Självständighetstiden

Tanganyika fick sin självständighet den 9 december 1961 och då blev Julius Nyerere premiärminister, året därpå valdes han till president.[1][2] Den 10 december 1963 blev Zanzibar självständigt och samtidigt medlem i Samväldet. Året därpå skedde en revolution som ledde till att regeringen avsattes och en republiken bildades. Det var en massaker på tusentals araber som fanns på ön och många araber valde därför också att fly därifrån. Landet utropades som Folkrepubliken Zanzibar och Pemba och en koalitionsregering tillsattes.[3]

Republiken Tanzania bildades år 1964 genom att Zanzibar och Tanganyika gick samman till ett land. Året därpå utropades landet som en enpartistat, vilket motiverades med att det var nödvändigt för att föra en enad kamp mot fattigdomen. Nyerere, landets ledare, utfärdade år 1967 Arushadeklarationen. Av den framgick att landets vision var självförsörjning och att landsbygden skulle utvecklas i gemenskap, ujamaa.[1]

Ujamaabyar upprättades med tvång och folkets stöd minskade och ekonomins utveckling uteblev, tvärtom rasade den. I början av 1980-talet sökte Tanzania lån hos Internationella valutafonden som tvingade fram anpassningar av ekonomin och minskande av de offentliga utgifterna. I praktiken innebär detta att ujamaa-politiken övergavs. År 1985 lämnade Nyerere presidentposten och efterträddes av Zanzibars president Ali Hassan Mwinyi. Det dröjde till år 1995 innan de första flerpartivalet hölls.[1]

 Ujamaabyn Hondogo år 1972

Samtliga val som hållits sedan år 1995 har vunnits av det tidigare statsbärande partiet CCM, men partiet har ändrat inriktning från socialism till en mer liberal hållning sedan 1990-talet. En reformprocess för att ändra Tanzania till en unionsrepublik strandade i början av 2010-talet. Inför valet år 2015 genomfördes en lagändring som kritiserats för att starkt begränsa oppositionens och medias yttrandefrihet. Både i valet år 2015 och 2020 lyckades dock CCM behålla makten, mem stödet hade minskat avsevärt. President John Magufuli anklagades under sin tid vid makten för att driva en populistisk och auktoritär politik som inskränkte mänskliga rättigheter.[2] I mars 2021 blev Samia Suluhu Hassan Tanzanias första kvinnliga president. Som vicepresident övertog hon posten efter president Magufulis överraskande död. Hon hör till det regerande partiet Chama Cha Mapinduzi (CCM).[4]