Trots att lägen ibland identifieras med en forntida bosättning kallad Yaqut och Al-Hamadani känd som "Ghabra"[1], daterar sig Diriyahs historia tillbaka till 1400-talet. Enligt Nejds krönikor, grundades staden 1446-7 av Mani Al-Mraydi, en förfader till den Saudiska kungafamiljen. Mani och hans klan hade kommit från området Al-Qatif i östra Arabien, efter inbjudan av Ibn Dir', som var ledare över en grupp bosättningar som idag utgör Riyadh. Ibn Dir' sägs ha varit en släkting till Mani' Al-Mraydi, och Manis klan tros ha lämnat området Wadi Hanifa vid något okänt datum och återvände rätt och slätt till deras ursprungsplats[2][3].

Till en början, slog sig Mani' och hans klan, känd som Mrudah, ner i Ghusaybah och Al-Mulaybeed. Den samlade bosättningen kallades Al-Dir'iyah, efter Mani's välgörare Ibn Dir'. Senare, bosattes distriktet Turaif[3]. Många familjer från andra städer och från beduinstammar i den närliggande öknen slog sig så småningom ned i området och på 1700-talet hade Diriyah blivit en välkänd stad i Nejd.

Vid denna tid, kom Muhammed ibn Saud fram ur en kamp inom den härskande familjen i Al-Diriyah, Al Migrin (son till Migrin, en ättling till Mani'), och blev emir, eller ledare, över Al-Diriyah. År 1744, tog Ibn Saud in en förrymd religiös lärd Muhammad ibn Abd al Wahhab, som härstammade från staden Al-Uyaynah, belägen vid samma wadi ungefär 50 km uppströms. Ibn Saud gick med på att implementera ibn Abd al Wahhabs religiösa syn, och det som senare blev känd som det första saudiska riket, med dess huvudstad Diriyah, föddes. Under de kommande årtiondena, lyckades Ibn Saud och hans efterföljande ättlingar, underkuva hela Nejd, såväl som östra och västra regionerna av Arabien, och sände räder in i Irak. Diriyah växte snabbt i storlek och ökade i välstånd, och blev den största staden i Nejd och en stor stad i Arabien för sin tid. Saudis erövring av de heliga städerna Mecka och Medina drev dock Osmanska rikets vrede, vilket ledde till krig dem emellan 1811 och 1818 och en Osmansk och Egyptisk invasion av Arabien vilken ledde till slutet för Saudistaten 1818, med Diriyahs kapitulation efter en nära årslång belägring. Ledaren för de invaderande styrkorna, Ibrahim Pasha, beordrade att Diriyah skulle förstöras. När en medlem av den lokala överklassen försökte återuppliva Wahhabistaten i Diriyah, beordrade Ibrahim att förstöra staden än mer och bränna ner det som var kvar. När Saudierna återupplivade sin historia 1824 och åter 1902, lade de deras huvudstad längre söderut i Riyadh, som än idag är landets huvudstad.

Stadens ursprungliga invånare lämnade Diriyah efter 1818, och huvuddelen flyttade till Riyadh. Området bosattes åter på 1900-talet, i huvudsak av före detta nomader (beduiner), och nya staden grundades av Saudiarabiens regering på 1970-talet[4]. Den nya staden Diriyah växte i storlek och är idag en liten men modern stad och huvudort i sitt guvernement. Ruinerna förblir en turistattraktion och är idag föremål för ett långsamt restaureringsprojekt som genomförs av staten.