Saudiarabien
Context of Saudiarabien
Saudiarabien (arabiska: السعودية), formellt Kungadömet Saudiarabien (المملكة العربيّة السّعوديّة; Al-Mamlakah al-'Arabijah as-Sa'udijah), är ett kungarike grundat 1932, beläget på Arabiska halvön i sydvästra Asien. Landet gränsar till Jordanien, Irak, Kuwait, Persiska viken, Bahrain, Qatar, Förenade arabemiraten, Oman, Jemen och Röda havet. Det är den till ytan största staten i Mellanöstern. Dess huvudstad är Riyadh.
Islam uppstod i det inre av den Arabiska halvön och dess två heligaste platser, Kaba i Mecka och profeten Muhammeds grav i Medina ligger i nuvarande Saudiarabien. Islam är statsreligion. Det stora flertalet bekänner sig till en strikt, sunnimuslimsk tolkning av islam som kallas wahhabism. Styrelseskicket är baserat på absolut monarki.
Det är ett av världens oljerikaste länder, med 25 % av världens oljetillgångar.
More about Saudiarabien
- Currency Saudiarabisk rial
- Calling code +966
- Internet domain .sa
- Mains voltage 230V/60Hz
- Democracy index 2.08
- Population 791105
- Område 2250000
- Driving side right
Vid tiden för saudiernas framträdande på Arabiska halvön på 1700-talet var den i dess inre till större delen bebodd av nomadiserande beduinstammar. Några egentliga statsbildningar fanns inte med undantag av de jemenitiska och omanska områdena utmed Adenviken och Arabiska havet. Arabien räknades politiskt till Osmanska riket.
Första saudiska rikets expansion (1744–1816).År 1744 förenade sig huset Saud med den fundamentalistiska reformrörelsen wahhabiterna för att på det viset ena de arabiska beduinstammarna och rensa islam från orenheter. Den lokale härskaren Muhammed ibn Saud i staden Diriyah i Najd utvidgade med wahhabiternas hjälp sitt område vilket efter hand blev det ledande riket i det inre av Arabiska halvön och kontrollerade största delen av Najd och landet ut till Persiska viken. Fram till och med första årtiondet in på 1800-talet hade detta första saudiska rike kommit till att omfatta även den västra delen av halvön. De heliga städerna Mecka och Medina renades genom att rensa bort alla spår av "avgudadyrkan" och andra företeelser som inte passade in i wahhabiternas syn på islam, och för första gången sedan islams äldsta tid förenades större delen av Arabien under en enda härskare – huset Saud.
Den osmanske sultanen som var oroad över saudiernas växande makt gav vicekungen av Egypten, Muhammed Ali, i uppdrag att återta de saudiska områdena. Denne sände 1813 en armé till området och efter många år av strider hade osmanerna 1819, då de återvände till Egypten, lyckats återerövra de västra delarna utmed Röda havet samt Diriyah och Riyadh och området däromkring.
Huset Saud återvände till makten redan efter några år efter en återuppbyggnadsperiod av landet. Det andra saudiska riket varade till 1891 då det dukade under för dynastin Rashid som härskade över ett stort område runt oasen Ha'il i Najd i nordvästra delen av Arabiska halvön.
...Läs merRead lessVid tiden för saudiernas framträdande på Arabiska halvön på 1700-talet var den i dess inre till större delen bebodd av nomadiserande beduinstammar. Några egentliga statsbildningar fanns inte med undantag av de jemenitiska och omanska områdena utmed Adenviken och Arabiska havet. Arabien räknades politiskt till Osmanska riket.
Första saudiska rikets expansion (1744–1816).År 1744 förenade sig huset Saud med den fundamentalistiska reformrörelsen wahhabiterna för att på det viset ena de arabiska beduinstammarna och rensa islam från orenheter. Den lokale härskaren Muhammed ibn Saud i staden Diriyah i Najd utvidgade med wahhabiternas hjälp sitt område vilket efter hand blev det ledande riket i det inre av Arabiska halvön och kontrollerade största delen av Najd och landet ut till Persiska viken. Fram till och med första årtiondet in på 1800-talet hade detta första saudiska rike kommit till att omfatta även den västra delen av halvön. De heliga städerna Mecka och Medina renades genom att rensa bort alla spår av "avgudadyrkan" och andra företeelser som inte passade in i wahhabiternas syn på islam, och för första gången sedan islams äldsta tid förenades större delen av Arabien under en enda härskare – huset Saud.
Den osmanske sultanen som var oroad över saudiernas växande makt gav vicekungen av Egypten, Muhammed Ali, i uppdrag att återta de saudiska områdena. Denne sände 1813 en armé till området och efter många år av strider hade osmanerna 1819, då de återvände till Egypten, lyckats återerövra de västra delarna utmed Röda havet samt Diriyah och Riyadh och området däromkring.
Huset Saud återvände till makten redan efter några år efter en återuppbyggnadsperiod av landet. Det andra saudiska riket varade till 1891 då det dukade under för dynastin Rashid som härskade över ett stort område runt oasen Ha'il i Najd i nordvästra delen av Arabiska halvön.
Abdul Aziz bin Abdul Rahman Al Saud, (internationellt känd som Ibn Saud), kunde som saudiernas ledare och imam i Riyadh från 1902 ånyo utnyttja de wahhabitiska fundamentalisterna och förenade beduinstammar för en segerrik militärexpansion. Avgörande var härvid segern över den konkurrerande hashimitiska dynastin från vilken Ibn Saud 1925 kunde erövra Kungariket Hijaz (med de heliga städerna). Efter ytterligare erövringar blev hela det inre av Arabiska halvön, från Persiska viken till Röda havet 1932 förenat till en enhetlig stat, kungariket Saudiarabien.
Ibn Sauds sista erövringskrig blev det anfall som han våren 1934 inledde mot Jemen. Företaget misslyckades helt och fred slöts redan samma år.
Genom den rika förekomsten av olja som upptäcktes 1938 uppnådde landet välstånd och fick stor internationell betydelse genom oljeexporten till världens industrinationer.
