Fjällbacka omnämns första gången 1617 som Fieldbacke. Namnet innehåller fjäll i betydelsen högt (brant) berg, det vill säga Vetteberget. Efterledet är en form av backe.

Under de följande seklen växte fiskeläget i samband med sillperioder. År 1742 besökte Pehr Kalm Fjällbacka och nertecknade då berättelsen om Gudmundsskäret, som ligger strax väster om Fjällbacka. Sillsalterier och trankokerier växte upp i området. Ackumulerade förmögenheter från fiske och fiskfrakter under sillperioderna gjorde att rederiverksamheten växte under andra halvan av 1800-talet. På 1840-talet omnämns Fjällbacka som ett av Bohuslän livligaste fiskelägen. På 1860-talet fanns ett 50-tal skutskeppare, ca 20 medelstora fraktfartyg, 165 lotsar och sjömän samt drygt 100 fiskare i samhället.

Den 12 maj 1928 vid 18-tiden uppstod en stor brand i Fjällbacka, och 22 boningshus ödelades och värden för 300 000 kronor gick till spillo samt 78 personer blev hemlösa. Genom dynamitsprängningar som röjde en brandgata lyckades man begränsa elden. Brandmän från Grebbestad, Strömstad och Uddevalla deltog i släckningsarbetet.[1] Området från och med nuvarande Brandparken och fram till gamla telegrafstationen mer eller mindre utplånades. Brandkåren hade stora problem att komma till eldplatsen från söder. Som ett resultat av detta beslutades att bygga en ringväg runt Vetteberget. Vägen heter idag Föreningsgatan.

Fjällbacka var och är belägen i Kville socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Kville landskommun. I denna inrättades för orten 28 juli 1888 Fjällbacka municipalsamhälle som sedan upplöstes 31 december 1964.

I Fjällbacka fanns förr ett gästgiveri.

Befolkningsutveckling Befolkningsutvecklingen i Fjällbacka 1900–2020[2][3] År Folkmängd Areal (ha) 1900 714 † 1960 568 1965 556 1970 606 1975 643 1980 691 1990 911 96 1995 927 98 2000 806 98 2005 812 99 2010 859 105 2015 850 167 2020 819 180